OSSE-nätverkets samråd med Leni Björklund
 
 

Anteckningar från OSSE-nätverkets
möte med försvarsminister Leni Björklund den 18 februari 2004.

Dramatiskt förändringstryck på försvaret
Försvarsministern inledde med att hänvisa till de genomgripande förändringskraven på den svenska försvarsmakten som en följd av Sveriges nya säkerhetspolitiska läge.
I och med Warszawa-paktens kollaps, Sovjetunionens sönderfall och USA:s och NATO:s ensidiga och dominerande militära ställning i Europa och globalt, måste Sverige anpassa försvaret till nya förutsättningar.
De externa kraven på anpassning tillsammans med interna förändringskrav ställer det svenska försvaret inför mycket stora utmaningar och påfrestningar. Tillkommande faktorer är den snabba teknikutvecklingen inom IT och övrig vapenteknologi som båda har kostnads- och kompetenskonsekvenser för försvarsorganisationen.

Den säkerhetspolitiska doktrinen ligger fast
Vår omvärld kännetecknas av stora förändringar. Förändringarna i relationen USA ­ Ryssland och reaktionerna efter 11 september 2001 är exempel. Hoten har förändrat karaktär från nationella konflikter till diffusa terrorhot. EU anser sig mer välmående, säkert och tryggt än någonsin. Inga invasionshot föreligger och grannstaternas beteenden är förutsägbara. USA menar däremot att Europa inte till fullo inser allvaret i hoten från den internationella terrorismen.

Sveriges försvarspolitik är enligt försvarsministern grundad på två principer: Maximalt internationellt deltagande i av FN sanktionerade och begärda operationer i kombination med alliansfrihet.

Fyrpartiöverenskommelsen om den svenska säkerhetspolitiken ger handlingsfrihet för regeringen att fördjupa och bredda det internationella engagemanget. Alliansfriheten kan kombineras med aktivt deltagande i en rad arrangemang i EU och NATO.
Alliansfrihet i kombination med hög internationell aktivitet ger Sverige en egen identitet som skulle gå förlorad, t ex vid ett medlemskap i NATO. Därför finns inga bärande säkerhetspolitiska eller andra motiv för ett medlemskap inom en överskådlig framtid.

Av ett svar under frågestunden framgick att försvarsministern är öppen för att det på lång sikt kan uppstå en situation som kan föranleda en omprövning. En eventuell finsk anslutning till NATO ansåg hon inte vara ett tillräckligt motiv för omprövning.

FN måste reformeras för att fylla sin uppgift
Försvarsministern betonade Sveriges starka stöd till FN och de små staternas behov av ett starkt FN. Hon efterlyste en reformering av FN, där en omstrukturering av Säkerhetsrådet är särskilt nödvändig. FN:s handlingskraft att förebygga och lösa konflikter får inte blockeras av vetoländernas egenintresse.

FN måste alltid kunna förebygga och om så behövs ingripa mot folkmord. Kvinnornas roll måste uppfattas, respekteras och användas. En rad reformer av FN krävs för att ökad organisationens handlingsförmåga.

EU på väg att bygga upp sin krishanteringsförmåga
EU har hittills misslyckats att ta det ansvar för krishanteringen inom Europa som borde varit självklart. Därmed har USA och NATO fått en roll i Europa som inte är önskvärd på sikt.

Konventsförhandlingarna om EU:s nya författning har kodifieratett bra förslag till krishanteringssystem. Det är en svensk förhoppning att förslaget inte bryts upp i slutomgången.

Nu finns äntligen positiva exempel på EU-ingripanden, t ex i Makedonien.

Det svenska medlemskapet i EU är positivt även i relation till säkerhetsproblemen i Europa: Sverige deltar fullt ut i aktionerna, inom de vida ramar som alliansfriheten ger, och har en reformistisk inställning och öppenhet för andras tankar.

NATO och Partnerskap för fred
NATO fungerar i dag som en viktig länk mellan Europa och USA. Den behövs av flera olika skäl. Det är bra att Sverige deltar aktivt i NATO:s samarbetsorgan Partnerskap för fred. Ett ökat förtroende för de små staternas engagemang ger dem större inflytande, även i planeringen av insatser. Ett exempel på svensk insats är ett svenskt NATO-befäl i Kosovo.

Ryssland har ett eget avtal om ett samrådsorgan med NATO. Rysslands nära relation till NATO illustrerades med att de ryska och svenska försvarsministrarna brukar träffas bilateralt i NATO-högkvarteret îeftersom vi ändå är därî. Det är viktigt att Ryssland har en avspänd relation till NATO.

OSSE
OSSE har enligt försvarsministern inte den ställning i försvarsdepartementet som kunde vara motiverad med hänsyn till OSSE:s betydelse. En orsak är att OSSE sorterar under andra departement, en annan att försvarsministern nu högprioriterar omställningen av försvaret och inte har kapacitet att samtidigt hantera näraliggande frågor.

Försvarsministern medgav att OSSE inte fått den uppmärksamhet i den allmänna debatten om säkerhet och utveckling i Europa som vore befogad i jämförelse med andra organ som opererar på samma arena.

Diskussionen
Kommentarerna och frågorna från nätverkets medlemmar handlade i stor utsträckning om samma teman som ingått i försvarsministerns föredragning.

Några exempel: Betydelsen av ökad samverkan och arbetsfördelning mellan de internationella organen, OSSE:s osynlighet i media, alliansfriheten och Sveriges förhållande till NATO och till EU:s ambitioner inom försvarsområdet, fredsrörelsens roll, möjligheten att göra relevanta hotbilder, önskemål att förvandla försvarsplikt till samhällsplikt (även för flickor).

I sina kommentarer till inläggen från golvet beskrev försvarsministern krigsmakten som en înödvändig försäkring mot hot, men som inte får bli för dyrî. Hon betonade att omstruktureringen av försvaret är inriktad på att skapa förmåga till snabb förändring om hotbilden förändras genom en kombination av snabbinsatser och uthållighet.

 Förändringarna av försvaret handlar främst om moderniserad styrning, inre demokratisering och ändrad personalstruktur. Detta kräver inte några dramatiska beslut, reformerna är nödvändiga och självklara, men de har dramatiska konsekvenser!

Visserligen skall vi enligt försvarsministern arbeta för îAldrig mera krigî men samtidigt ha en realistisk beredskap för nya, oförutsedda hot. Utan en bibehållen, grundläggande förmåga, till exempel genom utbildning och träning, kan vi inte möta en säkerhetspolitisk skärpning.

Kvinnlig värnplikt och förstärkning av försvarsmaktens förmåga till insatser i det civila samhället avvisade försvarsministern kategoriskt.

Flickor får redan vara med i försvaret. Deras villkor måste förbättras men frivilligheten är viktig och skall bibehållas. De värnpliktiga skall generellt ges bättre villkor, vänplikten måste vara meriterande i det civila samhället.

Samhällets övriga organ bör öka sin förmåga att klara civila tillbud, katastrofer och säkerhetsproblem. Det är inte försvarsmaktens uppgift att sköta detta.

Genomgående budskap
Möjligen kan man sortera fram tre bärande idéer i försvarsministerns framställning:

Nu handlar det om att ställa om försvaret för sin huvuduppgift i vilken ingår att skapa en grundläggande förmåga till väpnad strid. Reformarbetet tar all uppmärksamhet inom departementet och innebär så stora påfrestningar på försvarsmakten att sidoproblem måste ignoreras. En îcivil propositionî kommer dock nästa år.

Sverige skall fortsätta att utveckla och fördjupa sina engagemang inom ramen för FN, EU, Partnerskap för fred, OSSE och andra internationella organ inom ramen för den svenska alliansfriheten. Förutsättningarna för detta är goda genom att Sverige har en tydlig îsäkerhetspolitisk identitetî.

Medlemskap i NATO saknar förankring i folkdjupet. Ett medlemskap skulle för närvarande inte ha något mervärde i förhållande till dagens samarbetsform mellan Sverige och NATO. Många andra frågor pockar på sin lösning.

Vid anteckningsblocket: Sven Thiberg