OSSE
- NÄTVERKET
ANFÖRANDE AV AMBASSADÖR KRISTER BRINGÉUS
ÅRSMÖTET 16 april 2007
Referat
HISTORIK
Det kalla kriget avlöste andra världskriget och något fredsavtal skrevs aldrig.
Under 1970-talet tog Finland initiativet till en plattform för dialog mellan Europas stater, först kallad den Europeiska säkerhetskonferensen, ESK, och så småningom the Organisation for Security and Cooperation in Europée, OSCE, OSSE på svenska. Från början hade alla länder i Europa en stol vid förhandlingsbordet, liksom USA, Kanada. Japan var observatör Nu består organisationen av 56 stater (Europa med Centralasien samt USA och Kanada).
Öst och väst möttes alltså i organiserade överläggningar, i olika dimensioner: Förtroendeskapande åtgärder, mänskliga rättigheter och ekonomiskt och tekniskt samarbete.
OSSE har visat sig var en användbar modell som skulle kunna tillämpas t.ex. i Mellanöstern och Korea.
ESK klarade de dramatiska förändringarna på 1990-talet då Sovjetunionen kollapsade. ESK lyckades absorbera spänningarna. På svenskt initiativ arbetade man operationellt på fältet i s.k. missioner.
CFE-avtalet om nedrustning av konventionella vapen 1992 innebar nedskärningar av olika kategorier krigsmaterial, varvid väpnade konflikter på kontinenten omöjliggjordes och en grund las för säkerhet. Tyvärr kunde man inte förhindra inbördeskriget på Balkan.
1999 antogs en säkerhetsstadga i Istanbul. Ryssland var då svagt med en sjuk president Jeltsin, när landet åtog sig att dra tillbaka sina trupper från Georgien och Moldavien. Numera accepterar Ryssland inte Istanbul-plattformen , utan ser den som en mekanism för USA att penetrera Europa. Ryssarna har sedan dess tyckt illa om OSSE. År 2002 kuppade ryssarna igenom att trupptillbakadragandet skulle ske "i mån av möjlighet".
OSSE har missioner i tre kaukasiska områden. Georgien var "juvelen" i Sovjet och ett spel pågår mellan ryssar och amerikaner om vem som ska dominera Kaukasus. Georgien kan på sikt närma sig Nato och EU. Liknande förhållanden är Ukrainas orangea revolution. Ryssarna vill kontrollera länderna och amerikanarna är för demokratisk kontroll.
Den svenske ambassadören i Vitryssland Åke Pettersson leder en OSSE-mission i landet och stöder de fredliga NGO som verkar där.
OSSE:s styrka är dels värdebaserade mänskliga rättigheter, en rättsstat och marknadsekonomi, dels flexibiliteten, vilket innebär att man snabbt och obyråkratiskt kan ingripa när något inträffar. OSSE är en säkerhetspolitisk nischorganisation som kan gå in där Nato och EU inte kan ingripa. Ett exempel är att det internationella atomenergiorganet IAEA har bett OSSE om hjälp. På svenskt initiativ lägger OSSE störst vikt vid missioner på fältet, till ca 3/4 och endast 1/4 på den politiska dialogen i Wien.
Sverige har varit ordförande i två år i en särskild kommitté mot terrorism och har förmedlat de konkreta beslut som andra organisationer fattat, t.ex. om Biometriska pass till de Uspekiska myndigheterna
Rolf Ekéus är OSSE:s High Commissioner for National Minorities
Tillsammans med Norge har Sverige fört fram gender-frågan och nu skrattar de andra representanterna inte längre åt jämställdhetsarbete, utan inser att det tillhör modernt ledarskap. Sverige har aktualiserat FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om lika ställning för kvinnor och män i säkerhetsfrågor.
FRAMTIDEN
Det finns bara missioner i icke väst-länder. När ett land närmar sig EU upphör denna verksamhet.
OSSE kommer att få en stor uppgift i Kosovo, att hjälpa den serbiska minoriteten när / om Kosovo får ökad självständighet.
Ordförandeskapet 2009 diskuteras. Kazakstan önskar bli ordförande, men väst-länderna är tveksamma. Utrikesminister Bildt är skeptisk och ifrågasätter om läget för MR är tillräckligt bra. Frågan är dock om man kan utesluta att vissa länder får vara ordförande. De överväger då att lämna OSSE. OSSE:s styrka har ju varit att alla är med.
Sverige har ett starkt intresse av OSSE.
ANFÖRANDE AV AMBASSADÖR KRISTER BRINGÉUS
ÅRSMÖTET 16 april 2007
 |
Krister Bringéus slutar
nu som svensk representant vid OSSE i Wien. |
Referat
HISTORIK
Det kalla kriget avlöste andra världskriget och något fredsavtal skrevs aldrig.
Under 1970-talet tog Finland initiativet till en plattform för dialog mellan Europas stater, först kallad den Europeiska säkerhetskonferensen, ESK, och så småningom the Organisation for Security and Cooperation in Europée, OSCE, OSSE på svenska. Från början hade alla länder i Europa en stol vid förhandlingsbordet, liksom USA, Kanada. Japan var observatör Nu består organisationen av 56 stater (Europa med Centralasien samt USA och Kanada).
Öst och väst möttes alltså i organiserade överläggningar, i olika dimensioner: Förtroendeskapande åtgärder, mänskliga rättigheter och ekonomiskt och tekniskt samarbete.
OSSE har visat sig var en användbar modell som skulle kunna tillämpas t.ex. i Mellanöstern och Korea.
ESK klarade de dramatiska förändringarna på 1990-talet då Sovjetunionen kollapsade. ESK lyckades absorbera spänningarna. På svenskt initiativ arbetade man operationellt på fältet i s.k. missioner.
CFE-avtalet om nedrustning av konventionella vapen 1992 innebar nedskärningar av olika kategorier krigsmaterial, varvid väpnade konflikter på kontinenten omöjliggjordes och en grund las för säkerhet. Tyvärr kunde man inte förhindra inbördeskriget på Balkan.
1999 antogs en säkerhetsstadga i Istanbul. Ryssland var då svagt med en sjuk president Jeltsin, när landet åtog sig att dra tillbaka sina trupper från Georgien och Moldavien. Numera accepterar Ryssland inte Istanbul-plattformen , utan ser den som en mekanism för USA att penetrera Europa. Ryssarna har sedan dess tyckt illa om OSSE. År 2002 kuppade ryssarna igenom att trupptillbakadragandet skulle ske "i mån av möjlighet".
OSSE har missioner i tre kaukasiska områden. Georgien var "juvelen" i Sovjet och ett spel pågår mellan ryssar och amerikaner om vem som ska dominera Kaukasus. Georgien kan på sikt närma sig Nato och EU. Liknande förhållanden är Ukrainas orangea revolution. Ryssarna vill kontrollera länderna och amerikanarna är för demokratisk kontroll.
Den svenske ambassadören i Vitryssland Åke Pettersson leder en OSSE-mission i landet och stöder de fredliga NGO som verkar där.
OSSE:s styrka är dels värdebaserade mänskliga rättigheter, en rättsstat och marknadsekonomi, dels flexibiliteten, vilket innebär att man snabbt och obyråkratiskt kan ingripa när något inträffar. OSSE är en säkerhetspolitisk nischorganisation som kan gå in där Nato och EU inte kan ingripa. Ett exempel är att det internationella atomenergiorganet IAEA har bett OSSE om hjälp. På svenskt initiativ lägger OSSE störst vikt vid missioner på fältet, till ca 3/4 och endast 1/4 på den politiska dialogen i Wien.
Sverige har varit ordförande i två år i en särskild kommitté mot terrorism och har förmedlat de konkreta beslut som andra organisationer fattat, t.ex. om Biometriska pass till de Uspekiska myndigheterna
Rolf Ekéus är OSSE:s High Commissioner for National Minorities
Tillsammans med Norge har Sverige fört fram gender-frågan och nu skrattar de andra representanterna inte längre åt jämställdhetsarbete, utan inser att det tillhör modernt ledarskap. Sverige har aktualiserat FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om lika ställning för kvinnor och män i säkerhetsfrågor.
FRAMTIDEN
Det finns bara missioner i icke väst-länder. När ett land närmar sig EU upphör denna verksamhet.
OSSE kommer att få en stor uppgift i Kosovo, att hjälpa den serbiska minoriteten när / om Kosovo får ökad självständighet.
Ordförandeskapet 2009 diskuteras. Kazakstan önskar bli ordförande, men väst-länderna är tveksamma. Utrikesminister Bildt är skeptisk och ifrågasätter om läget för MR är tillräckligt bra. Frågan är dock om man kan utesluta att vissa länder får vara ordförande. De överväger då att lämna OSSE. OSSE:s styrka har ju varit att alla är med.
Sverige har ett starkt intresse av OSSE.