OSSE-nätverket för frivilligorganisationer i Sverige

OSSE:s arbete med implementering - den mänskliga dimensionen
Briefing från Kirsti Kolthoff som deltog den 26-28 september 2005

Varje år genomför OSCE/ODIHR ett s k implementeringsmöte - HDIM (Human Dimension Implementation Meeting) om den mänskliga dimensionen under c:a 14 dagar i Warszawa. I år var det den 19-30 september 2005. Rapporter och tal kan laddas ner från OSCE.s hemsida för er som vill fördjupa er på olika områden.

OSSE-nätverket för frivilligorganisationer i Sverige fick möjlighet att sända en observatör till HDIM på två – tre dagar på UD:s bekostnad. Bedömningen av administrationsgruppen var att det vore bra att följa upp det svenska initiativet betr. FN:s säkerhetsråds resolution 1325:2000 eftersom detta är en viktig fråga för nätverket. Detta har kommit till uttryck bl a genom motioner till årsmötet. Denna fråga stod på dagordningen och Sverige planerar en side event om denna fråga den 27. Vi visste också att Sverige skulle göra EU:s presentation sina synpunkter på OSCE-arbetet den 26. Därför var det intressant att vara med dessa dagar.

Först lite om den första veckan d v s den 19 – 23 september, då jag alltså inte var med. Då var på dagordningen: demokratiska institutioner med bl a demokratiska val och medborgarskap och politiska rättigheter  samt grundläggande friheter t ex att organisera sig. Även medias roll i OSCE-regionen, metoder att förhindra och bekämpa tortyr, rätten till rättvis domstolsförhandlingar samt kampen mot terrorism var viktiga ämnen.

Registrering och arrangemang. Så här i början av min ”briefing” vill jag tala om att det var mycket lätt att komma in på mötet. Vid registreringen fick jag min namnbricka, som var klar, utan att behöva legitimera mig och sedan var det bara att gå igenom säkerhetskontrollen. Mötesrummet var inbjudande med alla delegater placerade vid bord i en jättefyrkant. Bakom första raden runt bordet fanns flera rader med stolar. Mötena genomfördes med inledande tal samt därefter öppna talarlistor. Varje talare fick 5 minuter till sitt förfogande. På väggen tickade en elektronisk klocka för att visa använd tid. Då de 5 minuterna var till ända bad ordföranden att man avslutade på 30 sekunder. Det var en öppen atmosfär och man var angelägen att alla skulle få möjlighet att säga sitt varför man drog över avsatt tid för de olika programmen. Men detta upplevdes inte stressande. Det var mycket bra ordnat för oss NGO.s med ett eget rum och många datorer med uppkoppling till Internet. Ett suveränt system för att få dokumentation fanns. Man beställde dokumenten på datorer och de trycktes därefter upp och lämnades ut vi den särskild disk. Detta kommer åt problemet med att trycka upp för många dokument som sedan måste slängas eller för få så att man inte får det man önskar.

Deltagare i mötet. Förutom representanter från de 55 medlemsländerna deltog även s k partners för samarbete från Afghanistan, Japan, Korea, Mongoliet och Thailand. Dessutom partners för samarbete från Medelhavsländerna Algeriet, Egypten, Israel, Marocko och Tunisien. Tillkommer s k Internationella organisationer såsom Europarådet och OECD och NGO:s.

Temat måndagen den 26 var projekt och programaktiviteter.  I dokumenten står bl a att läsa att OSCE har spelat en viktig roll under senare år i att försöka stärka exempel på demokrati och mänskliga rättigheter. Man har arbetat med utveckling av och genomförande av målinriktade aktiviteter och projekt. Nedan följer några exempel på rapporter.

En representant från Serbia Montenegro berättade om ett lyckat projekt betr. anti trafficking för att utveckla metoder att identfiera s k traffickers, som efter genomförandet lämnats över till regeringen där.  Han menade även att i andra projekt handlade om att lämna över projekt till lokala aktörer. Då är projektet lyckat! Han framhöll vikten av samarbete med Europarådet och regionalt samarbete. En tendens han ogillade var att det tycktes vara konkurrens mellan länder att snart bli medlemmar i EU och eller NATO.

Från Kosovo fick vi bl a höra att det varit stora problem att återuppbygga OSCE missionen. En huvusaklig inriktning var på ett hållbart skydd av mänskliga rättigheter.

Bosnien-Herzegovina hade arbetat med val i demokratiprocessen, utveckling av politiska partier och att bygga institutioner. De hade även arbetat med processer för att stärka delaktigheten – hur bygga demokrati utifrån vissa grundläggande kriterier. Särskilda program erbjuds kommuner som kan välja olika moduler att arbeta med beroende var man är i sin utveckling. Läs mer på www.oscebh.org/ugror.

EU:s inlägg  gjordes av svenske ambassadören Krister Bringéus. Inledningsvis nämnde han tre viktiga områden: romerna, människohandel och att verka för jämställdhet mellan män och kvinnor. Inlägget innehöll även terroristbekämpningen där man diskuterat faran att oppositionella riskerar att bli terroriststämplade av regeringar som vill kväsa opposition.

Flera inlägg följde bl a annat från Ryssland, som menade att det är viktigt att ODIHR ej används enbart för några få länders intressen utan att alla är med. Den pågående reform-diskussionen ansåg han viktig med de visas förslag. Han underströk vikten av att arbeta med trafficking.

En representant från stabilitetspakten påminde om vikten av deras arbete och efterlyste mera kontakter. Hon redogjorde för ett projekt för att stödja riksdagsledamöters samarbete i syöstra Europa.

En kvinna från Kirgistan rapporterade att många kvinnor är engagerade och involverade i fredsprocessen där.

I Slovenia har man tagit fram ett utbildningsprogram i mänskliga rättigheter som vänder sig till barn i åldrarna 10-12 år. Det finns på många språk. Även Österrike har ett MR-program med en handbok och erbjudande om utbildning för handledare. Man arbetar med detta i Graz.

Tisdagen den 27. Förmiddagen ägnades åt människohandel med fokus på de särskilda behov som barn som offer för detta har i form av stöd och skydd och internationell humanitär lag. Betr. människohandel så har OSSE en handlingsplan och diskussionen handlade om hur den kan genomföras i verkligheten. Rapporter från många länder gavs såväl från regeringar som NGO:s. Jag gjorde ett inlägg med ordförandehatten på för European Women’s Lobby för att lyfta frågan om kvinnohandel för sexuellt utnyttjande – se underlag för talet bifogat.

I anslutning till detta fick jag kontakt med en svensk polis som arbetar på OSCE i Wien. Han har bl a varit involverad i att skriva en nationell strategi om polisens roll i att stödja offer för människohandel och en guide för polisens deltagande i lokalt arbete med stöd till offer samt en bok. Från sitt arbete i Sverige har han erfarenheter av kontakter med ROKS- Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige and SEK – Sveriges Kvinnojourer.

Jämställdhet och genomförande av OSSE:s handlingsplan för ökad jämställdhet, kvinnors roll i förebyggande av konflikter och krishantering samt våld mot kvinnor var eftermiddagens ämnen. Här framlades det många rapporter om läget i olika länder samt olika projekt som genomförts. Slutsatsen är att det finns ett stort behov av att stödja kvinnor i många olika länder och att ett sätt är nätverkande för att utbyta erfarenheter och skapa nya kontakter. Ambassadör Krister Bringéus gjorde ett starkt inlägg om Sveriges arbete att få ett beslut om ett konkret åtgärdsprogram betr. OSSE:s arbete utifrån 1325. Inlägget sänds separat och kan läggas pa hemsidan. Jag gjorde ett kort inlägg om det arbete några av OSSE-nätverkets medlemmar är involverat igenom projektet operation 1325 – se bifogade underlag för inlägget.

På kvällen anordnade Sverige ett s k side- event om kvinnors roll i förebyggande av konflikter och krishantering. Vid det medverkade ambassadör Lena Sund från UD. Hon leder en svensk arbetsgrupp s k task force för svensk implementering av 1325 och  har erfarenheter av att ha arbetat i Kongo i flera år och kunde bl a dela med sig av dessa och hur det är att arbeta direkt med människor i en krissituation.  Uppgiften för den svenska arbetsgruppen är att  utveckla en nationell handlingsplan samt att intensifiera internationella ansträngningar. Hon framhöll vikten av kvinnorepresentationen på alla nivåer, att kvinnor i större utsträckning måste delta som aktörer men också att se vilket stöd man kan ge kvinnor som utsatta och sårbara. Intressant var hennes utläggning om att vara ”gender sensitive” som en utgångspunkt för deltagande i missioner. Detta kan såväl män som kvinnor vara och det finns kvinnor som inte är det. Kvinnor kan emellertid möta kvinnor på ett sätt som ej män kan, vilket ger kvinnors medverkan en extra betydelser och styrka.

I diskussionen kom frågan upp om att man måste vara strategisk i fråga om rekrytering varvid cheferna för missionerna spelar en viktig roll. Man måste ta fram goda exempel och det måste ställas krav. Behovet av att bygga en kompetens framhölls både betr. chefernas insikt och att öka basen för rekrytering.

”Hur många kvinnor ska det vara?” frågade en man, som sa att på hans avdelning fanns endast män. Då frågan lämnades öppen svaraade jag att kvinnorörelsen i Europa genom EWL kräver lika representation i alla sammanhang d v s 50/50 bl a som en demokratisk fråga men även för att tillvarata den kompetens som kvinnor har. Jag informerade även om att det nu i relation till 1325 finns lägre krav nämligen att det ena könet ska vara representerat med minst 40%.
Jag tog också upp frågan om det civila samhällets betydelse och nämnde om det starka lobbyarbete som gjorts i samband med resolutionens tillkomst samt berättade kort om  projektet operation 1325. Lena Sund utvecklade betydelsen av det civila samhället bl a med bakgrund av sina erfarenheter från Kongo.

Den 28 september 2005.
Romernas frågor var på dagordningen under rubriken tolerans och icke-diskriminering.
Inledande talare var OSCE High Commissioner on National Minorities Rolf Ekéus, tidigare svensk ambassadör, baserad i Haag.

Det kom många vittnesmål om romers och zintis svåra situation i Europa. Värst verkar det vara i Kosovo. Romer tvingades från sina hem då kriget startade. Detta utan att kunna ta några ägodelar med sig inte ens viktiga dokument. Många lever idag på förgiftat område i tillfälliga bostäder.

Jag träffade även Soraya Post, romsk kvinna från Göteborg, som jag känner sedan tidigare. Soraya är aktiv i ett nätverk med romer i Sverige, som ingår i ett Forum som Jens Orback leder. Hon är vice ordförande European Roma and Travellers Forum och ordförande i International Women’s Network (som begärt inträde i European Women’s Lobby). Hon är intresserad av medlemskap i OSSE-nätverket och är på gång att organisera en kvinnoorganisation av romska kvinnor i Sverige. I ett inlägg hon gjorde talade hon bl a om hur romerna blivit erkända som minoritetsfolk i Sverige.

Efter att ha skrivit detta beger jag mig ut pa stan foer att senare resa hem! Om nagon kan redigera vad jag skrivit med svenska bokstaever kan det sedan laggas ut pa hemsidan.

Hälsningar Kirsti

Bilagor:
Speaking notes