Anteckningar från OSSE-nätverketsmöte med Håkan Juholt 2004-01-27.
 

Mötet hade måst flyttats på grund av att polisen spärrat av riksdagshuset med anledning av en regeringskonferens. Några fick inte besked av polisen att mötet flyttats från riksdagshuset till försvarsdepartementets byggnad. 18 personer närvar.

Urban Gibson öppnade mötet med en presentation av Håkan Juholt. Denne är riksdagsledamot från Oskarshamn, Han är ledamot av Försvarsutskottet och suppleant i Utrikesnämnden, Utrikesutskottet och OSSE:s PA-delegation. Juholt har regeringens uppdrag att vara ordförande i Försvarsberedningen. Han har för närvarande en utställning av Vitrysk konst i riksdagshuset.

Juholt började sitt anförande med att kort presentera Försvarsberedningen. Denna är ett forum för konsultationer mellan regeringen och representanter för de politiska partierna i riksdagen. Strävan är att nå en så bred enighet som möjligt om hur Sveriges säkerhets- och försvarspolitik skall utformas. Utifrån detta samråd utformar regeringen sina förslag till riksdagen. Beredningen skall avlämna ett huvudbetänkande senare detta år. Man har tidigare avlämnat betänkanden år 2001 om sårbarhet och säkerhet, om nya strukturer, nätverksförsvar och krishantering som underlag för försvarsbeslutet 2002-2004.

Håkan Juholt (HJ) konstaterar i sitt anförande att terrorismen har bytt anda, det handlar inte längre om att få fångar frigivna. Försvarsberedningen ser till hotet - vad, vem och hur. Hur kan vi skydda oss och med vilka medel.

Nationalstaternas maktmonopol är brutet. Det leder till att säkerheten och sårbarheten är hotad genom fler aktörer, påtryckningsmöjligheter och medel. Något kan inträffa både på lokal nivå liksom på kommunal nivå och det sker snabbt.

Trots att några direkt militära hot inte föreligger råder det en upprustning av försvarsmakter världen över.

Civilbefolkningen kan komma att få lida ytterligare. Hela samhällsplaneringen läggs om, som exempel nämner HJ flygplanskapningar. Vidare säger han att vi är oförmögna att handla mot det som ännu inte har hänt.

Juholt presenterar ett antal skäl varför OSSE har stor betydelse i säkerhetspolitiken:

1. OSSE arbetar med ett brett säkerhetsbegrepp som stämmer med verkligheten.
2. OSSE har förmåga att snabbt gå från ord till handling. Som exempel tar han ”trafficking”, människohandel.
3. Det stora konfliktförebyggande arbete som OSSE:s ”ombudsman” för nationella minoriteter (HCNM) utför, oftast i det fördolda.
4. OSSE:s breda medlemskap, 55 länder deltar.
5.OSSE:s kombination av olika arbetsinstrument, nedrustningskontroller av konventionella vapen, progarm för att bekämpa spridandet av lätta vapen, en ”Code of Conduct” för vapenexporten från medlemsländerna, effekttivt samarbete med andra internationella organisationer som FN, Nato och EU.
6. OSSE har en god förmåga att lösa tidigare svårlösta konflikter. OSSE är mer accepterad i många länder med konflikter än andra internationella organisationer.
7. OSSE är en modern organisation i sitt arbetssätt och med sina fältmissioner.

Enligt HJ kan OSSE agera på följande vis för freden:

Räkna med ekonomi och miljö som en säkerhetsaspekt.
Bedriva fältverksamhet mot den organiserade brottsligheten.
Konfliktförebyggande, genom att exempelvis  arbeta med nationella minoriteter.

Det krävs en bred samverkan, organisationer som NATO, FN och OSSE behöver alla medverka. Vidare ska vapenkontrollen följas upp. OSSE har en unik förmåga att lösa konflikter i närområdet, något som   NATO och FN har svårare att klara av.

HJ anser att världen  genomgår en förvandling:

Förr talade man om krig och fred. Idag kan en enskild grupp börja kriga.
Nationellt och internationellt var tidigare en vanlig indelning, idag är gränsernas tid förbi. Ett datavirus kan slå ut ett helt kreditsystem.
Det privata och det offentliga smälter samman genom bl a telekom.
Gränsen mellan det civila och det militära suddas ut.

Därigenom är också grundsystemet för Sveriges försvar förbi, försvarsmakten liksom försvarspolitiken måste förändras.

Samtalet fortsatte med en lång rad av frågor och svar. Bland annat utredde Juholt hur han såg på Sveriges förhållande till Nato. Ett medlemskap är inte aktuellt därför att det inte är intressant. Däremot har Sverige ett långtgående samarbete med Nato. Detta sker inom ramen för Partnerskap för Fred (PfP) som i sin mångsidighet är ett bra arbetsredskap för att stärka det förebyggande fredsarbetet.

Andra intressanta frågeställningar rörde vapenexportkontrollen i Europa och frågan om mäns och kvinnors likabehandling i en allmän försvarsplikt. Det senare avvisar Juholt.

Efter programmet med Håkan Juholt lämade Kirsti Kolthoff en rapport från OSSE:s ministerrådsmöte i Maastricht.

Kirsti Kolthoff hade deltagit i mötet som observatör. Toppmötet med regeringsrepresentanterna var helt stängt för NGO:s, men intressanta kontakter kunde knytas på det NGO-seminarium med workshops som för första gången arrangerades parallellt med ett toppmöte. Där fanns bl a många MR-kämpar från flera östländer som vittnade om brott mot MR. Seminariet var något ensidigt. Resultatet av toppmötet kunde läsas snabbare genom e-mail från OSSE:s mediaservice och Urbans snabba utskick.

Resultatet av toppmötet var positivt med bl a två viktiga uttalanden om åtgärder för att begränsa handeldvapen, och ett om åtgärder för att hindra människohandel. Dessutom diskuterades åtgärder mot terrorism. Dessutom lovades demokratipengar till Georgiens tillfälliga premiärminister. Något gemensamt uttalande från toppmötet blev det inte denna gång. Däremot ett dokument med ett uttalande av Hollands utrikesminister, som var värd för mötet. Han gjorde även ett kort gästspel på NGO-seminariet. På ett möte på UD hade en uppföljning av erfarenheterna skett med observatörerna. Sverige hade ytterligare en observatör nämligen Eva Sellén, Kvinna till Kvinna

För anteckningarna svarade

Stefan Gaspar, Joakim Wohlfeil och Urban Gibson.