OSSE måste räkna med fler kvinnor i framtiden

Rapport från expertseminariet "Women in Conflict Prevention and Crisis Management" den 20 juni 2005 i Wien organiserat av Sveriges permanenta delegation i OSSE i samarbete med Folke Bernadotte Akademin

Tack vare Sverige har äntligen FN:s säkerhets resolution 1325 antagen år 2000, lyfts fram i OSSE:s arbete. Det var på tiden! OSSE-nätverket har länge intresserat sig för denna resolution. En introduktion av resolutionen gjordes av undertecknad på nätverkets årsmöte den 8 april 2002 under rubriken "OSSE och kvinnors möjligheter - kan säkerhetsrådets resolution 1325 betyda någon förändring i framtiden?" Då berättade jag om hur resolutionen kommit till, vilken betydelse den haft internationellt så långt samt om vilja möjligheter resolutionen skulle kunna ge inom OSSE. Vidare har motioner väckt frågan om opinionsbildning i Sverige för att öka intresset. Senast i april i år genomfördes ett seminarium i Riksdagshuset i samarbete med nätverket operation 1325 med flera kvinnoorganisationer och föreningen SÄRK med riksdagskvinnor som medlemmar.

Jag gratulerar nu Sverige till att ha tagit  initiativ till detta expertseminarium inom OSSE, i vilket fanns medverkande från samtliga Osc-länder. Dessutom deltog många organisationer representerande det civila samhället.  UD EP, Sveriges permanenta delegation i OSSE  och Folke Bernadotte Akademin stod bakom och ansvarade för arrangemanget.

I föreberedelsearbetet har Stiftelsen Kvinna till Kvinna bidragit med en viktig rapport. Även Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet - IKFF bidrog.

En handlingsplan för jämställdhetsarbete antogs visserligen den 14 december 2004 av Osc:s ministerråd, som möttes  Sofia. I den åberopas förutom handlingsplanen från Beijing också resolution 1325 och även tidigare fattade beslut i OSSE från 1999. Det är en sak att skriva åtaganden på papper och en annan att se till att de förverkligas. Seminariet i Wien i år innehöll analyser av vad som hänt och icke hänt samt förslag till förändringar. Det gav en möjlighet att samla erfarenheter från olika håll och vara ett forum för erfarenhetsutbyte. En stor vinst för mig och många med mig var det nätverksbyggande som pågick så fort det var en paus.

Osc:s generalsekreterare lade fram en rapport  med statistik som på vissa områden i OSSE-maskineriet visade på mycket blygsamma siffror av ökad representation av kvinnor. Betr. OSSE:s internationellt stödda och kontrakterade s k missioner så  visar de på en ökning med 5% från 23% till 28%. Detta visar på att det behövs kraftfulla åtgärder och även omtänkande för att nå ett mål på minst 40%.  I Stiftelsen Kvinna till Kvinnas rapport kunde man läsa att det finns en handlingsplan enligt vilken OSSE är tvungen att hjälp och stödja deltagande stater att utveckla projekt som syftar till att öka jämställdheten med deltagande av fler kvinnor
för att stödja fred och säkerhet. Detta både på regional nivå och gräsrotsnivå. Genom att tillämpa gender mainstreaming inom OSSE ska ses som ett verktyg att nå jämställdhet. I rapporten pekar man även på vikten av att rekrytera kvinnor och att se över vilken kompetens som krävs. Man måste inte enbart försäkra sig om kvinnors deltagande och medverkan utan även ge dem makt och inflytande. Ett viktigt avsnitt är det där man tar upp att stödja kvinnoorganisationer och kopplar det till att förhindra våldsamma konflikter. I slutet av rapporten säger man också att om den politiska viljan finns där så går det också att förändra och visa resultat.

Många rapporter från olika länder var imponerande. Många var från kvinnor aktiva i det civila samhället. Kvinnor engagerar sig, vill vara med och är det trots många gånger små resurser. Det var rapporter om fredsarbete i områden med våld och tidigare krig. Det var rapporter om jämställdhetsarbete på olika nivåer.

Då jag träffade Ambassadör Krister Bringéus i slutet av seminariet uttryckte han sin tillfredställelse med resultatet och satte stora förhoppningar till kommande möten i OSSE i höst om att uttalanden om framtida arbete och  konkreta åtgärder kommer att vidtas.

Redan dagen efter var det den årliga Säkerhetskonferensen och Sverige gjorde genom Per EJ Carlson, chef för UD EP, ett uttalande och föreslog att besluta att den jämställdhetsplan som följs upp på ministernivå med konkreta förslag hur arbetet ska nå framgång. Sverige uttalade sin avsikt att introducera ett förslag till beslut för deltagande stater med målet  att antagas av ministermöte i Ljubljana i höst efter förhandlingar. För uttalandet - se hemsidan.

Det är bara att önska lycka till och vi kommer att följa arbetet!

Kirsti Kolthoff
Ordförande i OSSE-nätverket för frivilligorganisationer

Jag deltog i seminariet även i egenskap av ordförande i European Women´s Lobby

Rapporter från seminariet har även skrivits av
Lisa Hagström, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet
Robert Dahlström, enskild medlem i nätverket

Rapport från Folke Bernadotte Akademin kommer

-------------------------------------------------------------------
 Rapport från Wien av Lisa Hagström

Expert Seminar Women in Conflict Prevention and Crisis Management
den 20 juni 2005 i Wien organiserat av Sveriges permanenta delegation i OSSE i samarbete med Folke Bernadotte Akademin

Rapport från Wien från Lisa Hagström, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet

Konferensen i Wien var mycket intressant och även om den inte resulterade i några konkreta beslut angående vad som ska göras för att implementera resolution 1325 i OSCE så togs ett första steg som förhoppningsvis kan få efterdyningar i kommande möten. OSCE:s ordförandeland Slovenien slog t.ex fast att man gärna såg att det svenska initiativet följdes upp med ett särskilt beslut vid kommande ministermöte i Ljubljana i december om att implementera resolution 1325 i OSCE vilket jag hoppas att de kommer hålla fast vid.

Deltagarna i konferensen var av mycket blandade erfarenheter och kunskaper. Man märkte relativt snabbt vilka som hade begränsad kunskap i ämnet och vilka som var genuint intresserade. Konferensen började med "key note speakers" där bland annat Rachel Mayanja och Elisabeth Rehn talade. Under de öppna diskussioner som fördes därefter fördes inga revolutionerande ideér utan mest erfarenhetsutbyte och stöd för resolution 1325 och dess innehåll.

Jag deltog i workshop två " Women as actors in conflict prevention and crisis management" där jag även av FBA ombads att vara extra rapportör  (separat rapport finns). Workshopen var av formell karaktär och hade 40 deltagare vilket försvårade för alla att delta i diskussioner. En kortfattad rapport om vad som fokuserades på under diskussionen är dock:

· Kvotering – flera var för att detta skulle införas i OSCE för att öka andelen kvinnor på alla nivåer och i alla organ. Inte minst då kvinnorna är förebilder för andra kvinnor.

· Civila samhället – Det faktum att civila samhället behöver involveras underströks av flera deltagare. Dess kunskap och erfarenhet trycktes på, men även dess utsatthet och beroende av regeringar samt hur detta kan sätta organisationer i en svår sits. Det talades om att dessa organisationer behöver publicitet för att sprida kunskap om vad
de gör och att OSCE möjligtvis kunde hjälpa till med detta.

· Mycket fokus lades på värderingar. Borde man döpa om gender training till diversity training för att undvika att de med förutfattade meningar och negativa attityder ska rygga från att delta i en sådan? Ska försvaret bli mer kvinnlig eller kvinnorna mer manliga? Hur går vi ifrån att använda stereotyper så som att kvinnor är snälla, fredliga, effektiva och lyhörda medans män är aggressiva, oflexibla och arroganta?

Flertalet representanter talade tyvärr mest om egna erfarenheter och behov vilket iof gav konkreta exempel på varför vi behöver arbeta med frågorna, men samtidigt inte bidrog nämnvärt till hur OSCE skulle arbeta som organisation och efter vilka generella principer detta skulle ske.

Bakom kulisserna så skedde naturligtvis mycket samtalande och jag talade med flera representanter från NGO’s, regeringar mm. Bland annat träffade jag Heidi från WILPF (EU-coordinator) och vi talade om hur vi kunde samarbeta med bland annat ungdomsprojektet.

En sammanfattning av mötet är att det var intressant och kändes som ett första steg till att införa 1325 i OSCE. Diskussionerna hölls på någorlunda grundläggande nivå vilket hindrade att man gjorde några större konkreta framsteg. Samtidigt får man se till mötet som en ögonöppnare för många och med förhoppningen att det kommer att bidra till att frågan fortsätts att debatteras framöver i OSCE för att sedan resultera i konkreta åtgärder och förslag.

Stockholm i juli 2005

--------------------------------------------------------------------
Report from Workshop number 2: Women as Actors in Conflict Prevention  and Crisis Management.
Vienna, 2005-06-20


The workshop was lead by H.E Barbara Gibson, Ambassador, Head of the Delegation of Canada to the OSCE who encouraged the participants to share both experiences and concrete suggestions to be implemented in the work of OSCE. The group consisted of ca 40 participants with a wide variety of experiences and backgrounds where ca 17 of these actively participated in the discussion.

General account of the discussion

Two representatives from the armed forces, one from the Irish defense forces and one from the Denmark Navy discussed experiences from their field of work. The Irish defense forces consist of 4,65% women and 5 % of their international forces are women. The representative mentioned the importance of the presence of women as they act as role models for other women. In Ireland a code of conduct has also been produced and they have changed their recruiting strategies in order to recruit both women and men.

The Danish Navy to consists of 5 % women and the representative from Denmark underlined the importance in allowing both women and a female perspective. The representative further mentioned the use of diversity training that is used in Denmark and how successful this has proven to be. Nonetheless there is a lot of resistance towards women in the navy in Denmark.

The representative from the Office of National Minorities in OSCE pointed to the problem of women being found mostly at the lower levels in OSCE and that gender mainstreaming has not happened yet. The use of diversity training, which was mentioned by the Danish navy representative, was considered a good idea instead of using the word gender training as this word may act disencouraging to some people.

The importance of including local women and the civil society was brought up by several of the participants. Kari Karame was one of these who mentioned that it is not only important for the women to be listened to in the perspective of thereby being able to help and include them, but it is also important to include them as they possess a knowledge about the situation in the country that could contribute to increase the security of the troops and international personal present.

Empowering women was also mentioned by the Georgian representative who referred to working with gender as positive peace building. In Georgia they have produced a training material on 1325 and the women’s coalition has drafted roadmaps and a plan on how to implement resolution 1325. The representative further underlined the importance of making material accessible in several languages in order to reach the people on the ground who do not speak english. Further NGO-representatives also mentioned the great amount of women’s NGO’s that exist in regions such as Bosnia. Often these do not get the support that they need in order to function, making their work difficult. It was also discussed how NGO’s can have difficulties working parallel to elections as they are hindered by governments. Implementing and changing laws, education, working against violence against women, sensitization, use of quotas, media training and women as role models were mentioned by several of the NGO representatives as crucial areas to work with.

In the area of education both education of professionals and women about a gender perspective in conflict management was mentioned, but also education about women to other groups in order to increase knowledge about their rights and situation. Different education models need to be developed and this information should be exchanged to spread and evaluate methods. Women are often active during conflicts and civil wars; the representative from Tajikistan was one who has witnessed this during the civil war. She expressed that we now need to develop programs and see what works and not in different areas in order to learn from what has already been done. The representative further asked that we take into consideration  the problems and situations of women in post conflict countries and their level of development. The NGO representative from Kyrgyzstan expressed concern over the fact that the government ignores the women in the country. She also pressed on the need for every commission to consist of at least 30 % women where these also should be coordinated with other women groups.

As previously mentioned, quotas were repeatedly suggested as a method to increase women representation in different foras. It has been proven a successful tool in previous experiences and could therefore be used by OSCE to increase women as actors as well. By increasing the presence of women, these also act as role models and contribute to increasing the presence of women by showing to other women that it is possible. The representative from the Slovak Republic Ministry of Foreign Affairs mentioned that the critical level of women participation is 30% which could be used as a key number in quota discussions. The EU Police Mission underlined that the role of women is often different than that of men and by mixing men and women these patterns can be combated. Therefore quotas also need to be combined with value based education.

Quotas where also discussed by several government representatives, f.eg by the Macedonia representative who underlined the importance of having an equal amount of men and women in all structures. The representative from the Slovenian Ministry of Foreign Affairs told the group that 33% of the applications to the armed forces in Slovenia came from women and that this has contributed to change, partly through forcing the military leadership to think in new ways. Also here the importance of value-based education was mentioned where it was suggested that pilot projects of this combined with quotas could be introduced. The OSCE mission to Serbian and Montenegro Gender Advisor discussed the importance of 1325 in empowering the Beijing platform and that it is in fact a mandatory tool to follow. Some believe that it is already achieved when looking at external factors. However, one should not be getting the wrong impression of people/countries by just looking at external factors. The representative further suggested that the glass-ceiling problem can be solved through affirmative actions. Regarding quotas she also said that when quotas are used, there is a 20 % presence of women, without quotas this is merely at 10%. The Turkish delegation university representative pointed our attention to the fact that we cannot be blinded by numbers as we may miss their implications and if they make a difference. Women’s experiences need to be taken to the negotiation tables and their methods, knowledge and initiatives need to be used and documented.

The issue of values was also touched upon by the representative from the Folke Bernadotte Academy who said that young men are often the source of violence and that we need to address behavioral skills through a dialogue approach. We need to address the issue of how to approach the issue of roles and values, should men become more female or vice versa?


Conclusions

The points that were emphasized during the workshop was:


Recommendations that were suggested :


---------------------------------------------------------------
Rapport från Wien av Robert Dahlström.

Women in Conflict Prevention and Crisis Management

The purpose of the seminar was to share information on women’s participation, and women as actors in conflict prevention and crisis management, to exchange experiences and lessons learned from participation in conflict prevention and international missions, and to discuss and identify possible actions in order to implement the UN Security Council Resolution 1325 on Women, Peace and Security in the OSCE.

Den slovenska ordförande, Janez Lenarcic Amb till OSCE öppnar dagen och pekar på vikten av ett fler dimensionellt synsätt i denna fråga. Den svenska Amb till OSCE, Krister Bringéus fortsätter och välkomnar dagens första talare, Laila Freivalds. Hon framhäver vikten av att sätta fart på införandet av resolution 1325, avsaknaden av en ”head of mission” samt att mer kraft måste läggas på att rekrytera kvinnor i detta arbete. Hon framhäver också att Sverige både kan och måste göra mer i detta avseende. Hon utlyser också ett svenskt side event i frågan 1325 inför nästa OSCE möte i Warszawa.

Därefter talade den förste av fem keynote talaren, Rachel N. Mayanja UN Secretary-General Special Adviser on Gender Issues and Advancement of Women. Hon pekade på 3 punkter av vikt som försvårar eller möjliggör införandet av resolution 1325. 1/ vikten av att föra en konstruktiv dialog 2/ Svårigheten med hot, fattigdom och ojämlikhet vilket bidrar till att utesluta svagare grupper. 3/ Terrorism och sjukdomar som leder till inbördes beroende stater.

Ambassador Christian Strohal, Director in Office for Democratic Institutions and Human Right ODIHR, tar vid och pratar om vikten att stärka kvinnors roll i den demokratiska processen framförallt genom val. Han pekar på OSCE:s arbete med detta har lyckats i Roma Sinti frågan.

Elisabeth Rehn, former UN Under-Secretary-General, Special Envoy in Bosnia and Herzegovina menar att införandet av resolutionen i flera länder i regel försvåras av inbördeskrig vars konflikt bottnar i diamanter, knark eller olja. Hon menar vidare att dessa tycks grymmare än andra krig. Lite skämtsamt men ändock tänkvärt avslutar hon med frasen att Rule of Law är än kvinnas bästa vän, inte diamanter.

Daan W. Everts, Ambassador, Permanent Representative of the Netherlands to the OSCE, former Head of the OSCE Mission to Kosovo, OMIK. Talar om kvinnors inblandning I krig och hävdar att ingen kvinna kan vara så grym som en man utan att veta varför det förhåller sig på detta viset. Han berättar om sitt uppdrag i Kosovo och pekade på nackdelen av att enbart 15% av hans styrka bestod av just kvinnor. Han menade att de är bättre inför våldsamma situationer och har en större benägenhet att förhandla.

I responspanelen till dessa talare förs diskriminering fram som ett allvarligt hot och man menar här att kvinnor utesluts från crisis managment. Sveriges Ulf Henriksson kritiserar dialogen mellan kvinnligt och manligt genom att undra om vi pratar om två raser. Han efterlyser en dialog som berör bra och dåligt ledarskap istället för kvinnligt och manligt.

Under eftermiddagen delades dagen in i tre workshops där jag deltog i en diskussion kring hur man skall införa resolution 1325. Diskussionen fördes av Spaniens ambassadör Carlos Boada. Han anför en avsaknad till politisk vilja att införa resolutionen. Han efterlyser en action plan för detta syfte.

Woman Security Council skall lobba för 1325 i Tyskland och berömmer OSCE:s ambition till Action Plan men menar också att detta inte uppfylls på nationell nivå.

USA frågar sig hur OSCE skall ställa sig till denna fråga, de menar att det snarast är en fråga för nationell nivå, gender mainstreaming.

Kirsti Kolthoff menar att det saknas familjestöd för att fler kvinnor skall våga att ta sig an olika missioner och därmed ta en aktiv del i crisis management.

Rachel N. Mayanja manar till att engagera ”vanligt” folk i frågan. Hon menar att en lyckad implementering måste få fotfäste i en stat eller region.

Från EU menar man att det måste till träning på alla nivåer för att lyckas med ett införande även inom EU men att det saknas ett intellektuellt engagemang och resurser. Som exempel ger hon det faktum att endast en person med sekreterare är avsatt i just detta ärende.

Här bryter nu moderatorn Ms Alyson J K Bailes in och menar att hon hellre ser belöningar till de som bejakar frågan inom OSCE än, som hon utrycker det, en tungrodd organisation som istället avskräcker till engagemang.

Detta summerade dagen för min del och jag kunde tyvärr inte ta del av den avslutande diskussionen med anförande av Krister Bringéus med efterföljande cocktail.

Det var en väl organiserad dag med ett aktivt deltagande av sakkunniga. Frågan jag ställer mig är varför det tycks finnas ett så stort mått av samförstånd men så små mätbara effekter. Vad händer nu? Kanske det borde följas upp med ett årligt forum där frågan tas upp och arbetet utvärderas.

För övrigt diskuterades en annan viktig fråga relaterad till ämnet, nämligen hedersrelaterat våld. Här ser jag ett behov att från svensk sida uppmärksamma frågan på internationell samhällsnivå. Kanske något för OSSE nätverket att jobba vidare med.

Wien 20 juni 2005
Robert Dahlström