”Toledo Guiding Principles on Teaching about Religions and Beliefs in Public Schools”
Som ni vet så har jag ett antal år varit ledamot av OSSE/ODIHR Advisory Council of Experts on Freedom of Religion or Belief. Gruppen har ägnat sig åt att granska lagstiftning på detta område framför allt i länder som efter övergången från kommuniststyre har haft behov att förnya sina lagar.
Under det senaste året har arbetet varit inriktat på att publicera en skrift om religionsundervisning. Boken på 130 sidor belyser religionsfrihetslagstiftning och de mänskliga rättigheternas betydelse i religionsundervisningen. Boken beskriver hur de centralt beslutade reglerna i ett statligt undervisningssystem förhåller sig till den enskilda skolans, den enskilde lärarens, föräldrarnas önskemål och den enskilde elevens möjlighet att hävda egna åsikter. Kan en elev i ett offentligt skolsystem anmäla att han/hon inte önskar delta i den religionsundervisning som erbjuds är ett exempel på frågor som belyses i vår bok.
Bokens titel är ”Toledo Guiding Principles on Teaching about Religions and Beliefs in Public Schools”. Som framgår har arbetet skett med stöd speciellt från det spanska ordförandeskapet och med start i en konferens i Toledo, en ort strax söder om Madrid. Boken lanserades vid ett öppet möte dagen före OSSE:s Ministerråds möte i Madrid. Ett 100-tal personer deltog, många av dem tjänstemän i OSSE-staternas delegationer till ministerrådskonferensen. Som ende svensk i Advisory Council har jag framfört till UD att boken bör överlämnas till Utbildningsdepartementet med en begäran om att skriften används vid lärarutbildningen i Sverige samt om möjligt översättas.
ODIHR inbjöd oss som deltagit i arbetet på boken om religionsundervisning att på ODIHR:s bekostnad delta i lanseringsmötet i Madrid.
Boken behandlades därefter av ministerrådsmötet. För oss som deltagit i produktionen av boken om att undervisa i religioner var det en positiv och glädjande överraskning att Ministerrådet tog med detta arbete i sitt fomella beslut. Man skriver:
Decision on Tolerance and Non-Discrimination which contains a reference
to the Toledo Guiding Principles (MC.DEC/10/07. Tolerance and Non-Discrimination: Promoting Mutual respect and understanding):
"Recognizing the importance of freedom of religion or belief and
education on tolerance and non-discrimination as a means to promote
mutual respect and understanding and in this regard taking note of the
presentation of the “Toledo Guiding Principles on Teaching about
Religions and Beliefs in Public Schools”.
Den ansvariga tjänstemannen inom ODIHR på detta område Dr. Simona Santoro skriver att detta beslut är en stor framgång för expertpanelens arbete.
Observatör vid ministerrådsmötet.
I samband med att jag fick erbjudande om att delta i ODIHRs möte i Madrid så ställde jag frågan till svenska UD om man inte liksom ett antal år tidigare skulle inbjuda OSSE-nätverket att delta som observatörer vid Ministerrådskonferensen. Jag fick svaret att eftersom det inte fanns någon anmälningsmöjlighet utom som officiell delegat eller som journalist så kunde UD inte erbjuda någon observatörsplats. Man kunde inte heller ta in någon NGO-representant i den svenska delegationen då man hade tagit alla sina platser i anspråk för tjänstemän från representationen vid OSSE i Wien och från UDSP.
Jag hade vid samma tidpunkt också en kontakt med Gabriel Bake. Han konstaterade att Model-OSCE gruppen föredrog att få möjlighet att åka till nästa OSSE-PA-möte före att få delta som observatörer vid ministerrådsmötet, om det ta skulle visa sig möjligt.
Efter det negativa beskedet från UD tog jag en kontakt med ODIHR-ledningen om möjligheten för några av oss som skulle komma till lanseringen av boken om att undervisa om religioner att få plats observatörer. Jag fick efter några dar även här ett nekande svar. ODIHR:s delegation skulle vara mycket begränsad. Möjligen hade detta att göra med den spända situationen mellan ODIHR och Ryssland i fråga om valövervakningen av Dumavalet.
Jag hade min resa till Madrid planerad till tisdagen i veckan för Ministerrådsmötet. Vår boklansering skulle äga rum på onsdagen. Jag hade också gjort upp med ledningen för den katalanska regionala myndighetens avdelning för utvecklingsfrågor (alltså motsvarande det svenska SIDA) om ett sammanträffande med dem i Barcelona. Detta sammanträde kunde endast ske på fredagen i veckan jag var i Spanien. Anledningen till detta besök var att Internationella Fredsbyrån i Genéve (IPB), i vars styrelse jag är Treasurer har ett flerårigt projektsamarbete med den katalanska myndigheten. Några personer från IPB skulle förhandla om en fortsättning av detta projekt. Jag hade dock möjlighet att vara kvar i Madrid den första av de två dagarna av ministerrådsförhandlingarna.
Nu inträffade ett par för mig mycket positiva händelser. Fredagen innan ministerrådets mötet skulle hållas kom det ett överraskande besked om att det spanska ordförandeskapet öppnat för NGO-deltagande, dock högst en person per NGO. Även om det skulle gått att få fram en kandidat från OSSE-nätverket med så kort varsel som observatör till Madrid så hade OSSE-nätverket inga medel att betala en representant. Jag hade därför en kontakt med UD om det fanns möjlighet att få fram ett beslut om medel för en annan representant. Jag fick ett nekande svar, eventuellt beroende på att man ju visste att jag fanns på plats som ODIHR:s gäst i Madrid dagen före ministerrådsmötet. Jag anmälde mig då som OSSE-nätverkets observatör.
Det andra glädjande beskedet var en inbjudan från svenske ministern i Madrid, Anders Rönnkvist att komma på en middag i hans bostad i residenset i centrala Madrid. Anders var flera år OSSE-ansvarig på UD. Han hade hört att jag skulle delta i ODIHR-mötet och hade vänligheten att bjuda in mig till den middag han hade för den svenska delegationen till ministerrådsmötet kvällen före denna skulle börja. I middagen deltog också Göran Lennmarker som var närvarande vid ministerrådsmötet som ordförande för OSSEs parlamentariska församling. Ambassaden finns i en av Sverige ägd byggnad, ett litet palats som visade sig innehålla en mycket god representation av svenska målares verk under de senaste 100 åren. Ett verkligt muséum för svensk konst som samtidigt är en charmant representationsvåning.
Lokalförhållanden.
Ministerrådsmötet hölls i Madrids kommunala konferenscenter nära den internationella flygplatsen, i ett relativt nybyggt kontorsomåde. På eftermiddagen den dag jag anlände var det inga svårigheter att bese hela byggnaden invändigt, som sedan visade sig vara en mycket sluten enhet dagen därpå. Huset var mycket stort och komplicerat. Det var byggt i 5 våningar över jord och lika många under jord. Byggnaden var en stor kub som interiörmässigt var uppdelad i tre delar. I mitten en ”tårtbit” i de fem våningar. Denna del innehöll den mycket stora kongresshallen, säkert rymmande flera tusen personer. Ovanpå denna fanns den förhandlingssal där det officiella ministerrådsmötet ägde rum i. Upp från markplanet till plan 5 ledde två rulltrappor som enligt spanska uppgifter skulle vara de längsta i världen.
Vid sidan av tårtbiten fanns det i de två flyglarna mer vanliga våningar som man kom till per trappor eller hissar. I våningar under markplanet hade varje delegation samt alla de internationella organisationerna som deltog och i varje fall några av de grannskapsstater som har fått speciell status av vänligt sinnad granne, sina egna rum. Finland som skall ta över ordföranderollen hade en stor stab som fått tre egna rum. Det fanns också en för alla öppen datorhall som var till stor hjälp för de som jag inte hade tillgång till separata rum med datorservice, bland annat delegationsmedarbetare som inte rymdes vid datorer i sina egna rum och ett antal journalister.
I den stora huvudsakligen öppna entréhallen och i ett av sidoutrymmena på markplanet serverades luncher för alla deltagare.
I den stora salen på våning 5 fanns borden runt vilka där alla 56 medlemsstaterna och presidiet satt med alla ländernas rådgivare i stolar i anslutning till sina företrädare vid bordet. Här avlevererades alla officiella deklarationer. Ett motsvarande sammanträdesrum fanns på våningen -4. Där skedde de egentliga förhandlingarna, med särskilt utsedda representanter för alla stater som förhandlade fram de slutliga texterna.
Registreringen.
Registreringen skedde i ett närbeläget hotell. Där blev det litet av cirkus för min del. Visserligen fanns det konstnärligt högkvalitativa figurer ur Cervantes Don Quichotte och Juanico Pansa i väntrummen, men så konkret hade spanjorerna inte behövt leva upp till sin kulturella historia.
Det var svårt från början för ackrediteringspersonalen, unga spanjorer, att inse att deras utrikesministerium hade bjudit in andra än delegater och journalister med journalistkort. Efter konsultationer som tog några timmar, man bad mig återkomma, då det bekräftades att jag skulle få passerkort till konferensen. Men när man sedan fick besked om att mitt kort också måste gälla dagen före det stora mötets öppnande gick man i spinn. Man kände till ODHIR-mötet om boken, men det gick inte att använda samma ackrediteringskort. Jag fick så småningom ett kort för ”ODIHR” dagen, men kunde inte nyttja detta kort för dagen därpå, då jag ville vara observatör. Jag ombads att komma tillbaka den första dagens kväll för att byta ut mitt första kort mot ett annat. Då fanns inte den person i tjänst som jag hade kommunicerat med om ackrediteringen, så det blev ett fjärde besök nästa morgon för att skifta kortet. Till personalens heder skall sägas att jag då fick en så kallad ”floter” som berättigade mig att liksom UD-personalen besöka hela konferenscentret, Därför kunde jag också följa de direkta förhandlingarna.
Ministerrådsmötet.
Detta började med anförandena av den spanske premiärministern och hans utrikesminister. Denna var sedan mötesordförande. Tredje talare var Göran Lennmarker i egenskap av ordförande i OSSE-PA. Göran höll ett lysande anförande, varje fall sett mot bakgrunden av de två första. Han talde dels kraftfullt och i stort sett utan manus. Han kommenterade alla de svåra frågor som man brottas med i OSSE-missionerna och i Wien. Jag sa åt honom senare att jag i mina besök vid olika OSSE-möten inte hört många motsvarande prestationer.
Varje land höll sedan under de två dagarna var sitt anförande. Carl Bildt anlände vid lunchtiden första dagen efter att ha varit i USA för att följa Israel-Palestina samtalen. Han hann emellertid komma till det stora fototillfället där alla delegationsledare skall delta i ett stort gruppfoto. Andra dagen höll han Sveriges anförande. Sverige fick inte tala förrän på plats 41 i talarordningen.
Parallellt med det officiella mötet pågick det förhandlingar, PrepCom, om de texter som man försökte bli överens om, men som inte slutförhandlats före mötet. Ändringsförslag framläggs. Ordföranden undersöker om det finns kompromissalternativ och lyssnar sig fram till om förslagen därefter skall antas eller förkastas. Eftersom det är konsensus som gäller, alla måste vara eniga, är ordföranderollen en fråga om en hel vetenskap. Denna förhandlingsteknink har jag bara upplevt en gång förut, vid ministerrådsmötet i Ljubljana för tre år sedan.
Beslut vid mötet.
Beslut i vissa stora frågor som man talde om var ”klara” kom dock inte till stånd. Framför allt tänker jag på den uppgörelse om Nagorna-Karabakh tvisten som nu förhandlats fram. Jag vet inte om beslutsvåndan var ett resultat av Rysslands kyliga attityd under mötet, i varje fall var den ryske utrikesministern mycket stram i sitt anförande, eller om det är så att man nu bestämts sig för att snart sammankalla ett statschefsmöte, en Summit, och då ville att statscheferna skulle få äran av att ta de formella beslut som kan vara färdigförhandlade. En Summit, har OSSE inte haft sedan 1999, så det borde vara dags.
Det man verkligen kom överens om var först och främst frågan om de närmaste årens ordförandeskap. Kazakhstan har ju, uppbackad av Ryssland, strävat efter att få ta över nästa år. Nu blev det inte så. Man anser i en majoritet av OSSE staterna att Kazakhstans uppträdande i MR-frågor, i genomförandet av sina val och också som rättstat i annan bemärkelse har mycket övrigt att önska. Men med trojkans hjälp, dvs föregående och efterkommande ordförandeland så menade ministerrådsmötet att Kazakhstan kan kunna komma att fungera som OSSE-ordförande. Beslutet blev emellertid att Kazakhstan får ordförandeskapet först år 2010. Grekland och Litauen kommer före. Det blir första gången ett land i Centralasien håller denna position.
Vidare fattades det ett beslut om att OSSE skall engagera sig i Afghanistan. Det spanska ordförandeskapet säger att detta beslut kan hjälpa OSSE att bli mer ”relevant”. Det skall också hjälpa till att stabilisera OSSE samarbetspartner i Asien i övrigt. Det kommer att bli intressant att se hur implementeringen av detta beslut kommer att se ut. På ett område går det dock hand i hand med ett annat beslut som ministerrådet fattade. OSSE skall engagera sig hårdare i att bekämpa droghandeln. Där utgör ju Afghanistan ett av världens största problem i fråga om opiumproduktion och opiumsmuggling.
Det spanska ordförandeskapet understryker vidare i sin inofficiella rapport från mötet att det fattades viktiga beslut i alla de tre dimensionerna, som man nu benämner det gamla ”korg-systemet”. I första dimensionen avses uttalandet om ”Fighting against terrorism”. Man har under året med Spanien som ordförandeland också ansträngt sig för att nå en överenskommelse om att få konsensus om normer om ”Security Sector Governance/Reform” men så långt kom man inte i år. Det gäller för så vitt jag förstår hur OSSE Security Forum skall arbeta. Inte heller här talar man öppet om vad man egentligen eftersträvar, men det lär väl visa sig allt eftersom.
På miljöområdet antogs ett uttalande ”Madrid Ministeral Declaration on Enviroment and Security”. Här anknyter man till FN:s klimatdebatt. Även detta uttalande finns nu på ministerrådsmötets hemsida.
Inom den tredje dimensionen finns ett uttalande om att bekämpa trafficking av människor som billig arbetskraft och för sexuellt utnyttjande speciellt av barn. Även de uttalanden som gjorts under året vid några antidiskrimineringsseminarier fick ett samlat stöd av konferensen.
Som framgår inledningsvis i denna rapport gjorde ministerrådskonferensen också ett uttalande om tolerans och icke-diskriminering i anslutning till lanseringen av boken The Toledo Guiding Principles.
Däremot lyckade man inte göra något uttalande i valövervakningsfrågorna även om detta av lättförståliga skäl var en av de mest diskuterade frågorna underhand vid mötet. OSSE-PA reste ju några dagar senare med en stor delegation till Rysslands Dumaval, något som kanske i viss mån balanserar den obehagliga eftersmaken av att ODIHR tvingades att ställa in sin bevakning som en följd av att Ryssland inte tillät en så stor delegation om ODIHR behövde för att göra ett arbete på samma kvalitativa nivå som vid tidigaer valövervakningar. Närmast i tur står valet i Georgien vid årsskiftet.
Man försökte också åstadkomma en överenskommelse om att ge OSSE samma legala status som en del andra internationella organ har, men även detta misslyckades. De är en intressant fråga som inte varit särskilt mycket belyst genom åren, men det är ju så att OSSE idag är vad man politiskt kan komma överens om från gång till annan. Det skulle ju vara en mycket starkare grund om OSSE vilade på formella juridiska fördrag. Men ett stort förberedande arbete har skett på detta område under ledning av den holländska ambassadören vid OSCE.
Inget hände heller med i fråga om Moldavien eller Georgiens utbrytarregioner. Nagorno Karabaakh fick dock ett uttalande från ordförandens sida. I detta senare fall är man, sägs det nära en uppgörelse. Om Kosovo sägs det att man fattat en underhandsöverenskommelse om att missionen i Kosovo skall få förlängt mandat oavsett hur det nu blir med självständighetsförklaringen. Ett beslut om detta kommer troligen att träffas av OSSE Permanent Council före årsskiftet.
Ordföranden understryker i sitt avslutningsanförande att det nu är hög tid för att arrangera ett nytt OSCE Summit ”to move things forward and to define a new consensus on which to build a shared sense of purpose”.
UDs rapportering av Ministrådsmötet till OSSE-nätverket
Jag hoppas att OSSE-nätverket skall kunna få en briefing av UD om Ministerrådskonferensen inom en inte allt för lång framtid och då kan vi säkert få en del tecken tydda. I presidiet har vi en preliminär dag för ett sådant möte, torsdagen den 17 januari, men detta datum kan inte ännu bekräftas.
Texter på hemsidan.
Som ni sett så har jag sänt er Lennmarkers och Bildts anföranden samt ODIHRs redaktörers sammanfattningar av de beslut som träffades. Den som vill läsa alla besluten kan med lätthet hitta dessa på OSSEs speciella hemsida för Ministerrådskonferensen. För den som vill skriva ut Bildts anförande har det nummer MC.DEL/50/07. Lennmarkers tal har nummer MC.DEL/7/07.
I en PM ”Food for thought”, som det spanska ordförandeskapet utarbetat är också intressant läsning. Den finns separat på hemsidan. Dess aktnummer är CIO.GAL/181/07. Man talar i detta dokument om både CFE-avtalet och Kosovo. Dessa frågor har diskuterats bland utrikesministrarna vid deras slutna möten, luncherna och middagen, men vad som egentligen informellt beslutades kan man tyvärr inte utläsa.
På OSSE:s hemsida om Ministerrådskonferensen finns det också ett antal Vidio Clip, alltså möjlighet att både se och höra inspelningar. Men de avser mer generella ting och vari allmänhet inspelade före mötet.
Mitt slutomdöme är att detta ministerrådsmöte var en viktig mötesplats där det säkerligen togs underhandsbeslut som kommer att visa sig vid det förhoppningsvis snart inkallade statschefsmötet eller vid andra OSSE-möten på lägre nivå.
Sollentuna 2007-12-07
Urban Gibson